Language: Swedish
"I have come to know a man who lived long ago through what he left behind in manuscripts and in print, although it has never been remarked upon. When I worked with the essay book Se Blomman, I happened to become fascinated by the glimpses of the life of a man in the 1700s. "
So writes Kerstin Ekman in the foreword to her biography of the priest and naturalist Clas Bjerkander. His life as a priest was withdrawn, but in the world of science, he wanted to be on the big stage, which he experienced in Uppsala where he studied with the admired Linnaeus. He came from the Diocese of Skara, whose school fostered many aspiring humanists and natural historians, but Clas was the son of a poor tenant farmer and could not afford to stay in Uppsala. Back in West Gothland, his research interests were broad and tentative – on the slopes of Kinnekulle he investigated the flora and geology, and gardening and farming became his experimental field. His made observations of plants, insects and the weather, which he wrote carefully in his journals throughout his life. The observations grew to newspaper articles, and finally he achieved what he sought: to publish in The Royal Swedish Academy of Sciences documents. In 1778 he was himself a member of the Academy of Sciences, but he never came to make the long journey to Stockholm to attend one meeting.
Kerstin Ekman gives a tender and insightful portrait of a man who himself felt that he was more than happy when he had to live in a time when everything was "alive and funny."
Summary in Swedish:
”Det har hänt att jag tyckt mig känna en människa som levde för länge sedan genom det hon lämnat efter sig i handskrift och i tryck, även om det aldrig blivit särskilt uppmärksammat. När jag arbetade med essäboken Se Blomman råkade jag ut för en sådan fascination, inför en man som levde ett bortskymt liv på 1700-talet.” Så skriver Kerstin Ekman i förordet till sin biografi över prästen och naturforskaren Clas Bjerkander. Hans liv som präst var tillbakadraget, men i vetenskapens värld ville han gärna vara med på den stora scenen, den han fått uppleva i Uppsala där han studerade för den beundrade Linné. Han kom från Skara stift, vars skola fostrat så många blivande humanister och naturalhistoriker, men Clas var son till en fattig arrendebonde och hade inte råd att stanna i Uppsala. Tillbaka i Västergötland blev hans forskningsintresse brett och trevande – på Kinnekulles sluttningar undersökte han flora och geologi, och komministerboställets trädgård och jordbruk blev hans experimentalfält. Sina iakttagelser av växter, insekter och väder skrev han noga upp i sina dagböcker genom hela livet. Observationerna växte till tidningsartiklar, och till sist uppnådde han det han strävat efter: att publicera sig i Kungliga Vetenskapsakademiens handlingar. 1778 blev han själv ledamot av Vetenskapsakademien, men han kom aldrig att göra den långa resan till Stockholm för att närvara vid något sammanträde.
Kerstin Ekman ger ett ömsint och insiktsfullt porträtt av en människa som själv tyckte att han var mer än lycklig, då han fått leva i en tid när allt var ”lefvande och lustigt”.